EB i familjen

EB i familjen

Epidermolysis bullosa - OBS alla bilder är privata och får ej användas utan tillstånd!!

Natalie min älskade lilla gullfia, jag önskar jag kunde lägga dig på ett moln av mjukhet och skydda din ömtåliga kropp mot allt...

Ny BVC mm

Mötet med vårdenPosted by Jenny Mon, February 07, 2011 20:43:06

Det blev en sån där hektiskt dag idag som inte alls passade barnen, de stimmade en hel del och ibland undrar man om de stänger öronen i kombination med med att de gör så mycket bus det bara går?!

Först åkte vi till vår nya BVC som är helnära som Hugo skulle ha uttryckt det. Varför har jag suttit och kört tvärs över stan..? Jo för att det är jobbigt att byta, dra historian om Natalie och för att vi hade en vi var väldigt nöjda med. Men det gick så klart bra och jag tror vi kommer trivas lika bra där. Jag fick förresten recept utskrivet på Lactulos vilket jag inte visste att man kan få. Himla bra att slippa köpa det till fullpris året runt. Vi brukar komma upp till högkostnadsskyddet eftersom vi köper en del mediciner till Natalie och då känns det viktigt att få det som går att få på recept.

Sen var det full fart till nästa ställe där jag skulle ta ett blodtryck för att få lite typiskt kvinnliga piller utskrivna. Också där hade jag äntligen varit duktig och tagit reda på närmsta ställe här i Partille för att inte behöva kryssa över stan. Det var här som ungarna fick sitt lilla spel. Natalie blev mer och mer högljudd, hon skrek i princip till slut så det var bara att släppa ner henne på golvet så hon kunde klättra på stolen och stimma runt.

Hugo gav då upp det här med att sitta på stolen och började undersöka det lilla trånga rummet. Efter en stund stod han på en vanlig personvåg och hoppade och fick tillsägelse av både rumsinnehavaren och mig. Det är jäkligt svårt att diskutera piller, och allmänt intim historia som man helst gör i lugn och ro utan störningsmoment när ungarna är på det humöret. Det blev på skäms-nivå och jag kände det som att Cirkus Tilldal var på turné med galna upptåg! Aldrig mer ungarna med dit kan jag säga... smiley

Efter det var det dags att gå till apoteket och hämta ut diverse recept och när jag stod upptagen med det så parkerade Hugo barnvagnen bredvid dörröppnarknappen och sa åt Natalie "tryck Natta, tryck" om och om igen och hon garvade när dörren gick upp. Cirkus Tilldal igång igen! Hon i kassan skrattade lite men jag vet att alla vänliga människor som försöker se ut som om de ser humorn i situationen innerst inne tänker "herregud, har hon ingen ordning på ungarna?!". De som känner oss vet att vi kör en hyfsat strikt barnuppfostran så "JO! Vi har koll på dem" men vissa dagar är det inte möjligt att ha koll på busiga ungar och tajmar de det så båda är på "fel" humör så blir det cirkus.

En kortis in på Willys och sen kunde vi äntligen åka hem, jag klev in innanför dörren här hemma och kände verkligen "piu, äntligen hemma!"... smiley

  • Comments(2)//www.ebifamiljen.se/#post372

Hos hudläkaren

Mötet med vårdenPosted by Jenny Thu, January 27, 2011 13:13:23

Idag var det dags för besök hos hudläkaren och listan jag hade med mig var lång!

Armbågen: Natalies högra armbåge som såg ut att läka var igår kväll väldigt kladdig och grönaktig. Idag såg den finare ut, hade inte hunnit gegga till sig över natten, men det syns att den inte är 100%. Den topsades för att ta reda på om vi behöver något mer än Betnovat med Chinofom som vi redan har hemma.

Vi kollade också höger fot, såret på stortån ser ut att läka bra men det på ankeln är sådär, en engångsdos med Betnovat på den kan behövas också men jag väntar ett par dagar och ser ifall Zink-salvan räcker.

Niltac spray: Den hjälper till att lossa bandage som fastnat i sår och den håller på att ta slut så jag fick ett hjälpmedelskort för att kunna ta ut fler på apoteket. I apotekets artikelregister stod det dock Trio Niltac så damen hade lite svårt att hitta den först, tur att jag hade flaskan med mig...

Pop-up i journalen: Jag har fått tipset av andra EB-föräldrar samt av syster Anki att man kan lägga in en pop-up i journalen. På så sätt kommer en liten ruta med info och instruktioner upp automatiskt när man slår på Natalies journal. Hudläkaren ska titta på det och lägga in den så att den kommer upp inte enbart i Hud's databas, det fanns tydligen olika sätt att göra det på.

Ögonläkare: Jag vill etablera en kontakt med en ögonläkare så vi är väl förberedda den dagen som Natalie eventuellt får problem med ögonen. Än så länge har hon klarat sig, peppar peppar, men med hennes svåra form av EB så är det inte troligt att hon slipper helt. Då vill vi vara väl förberedda så det går snabbt att få hjälp och att ögonläkaren vet vad man ska använda till EB-patienter.

Micropore tejp: Tiden blev knapp så vi hann inte prata om det, jag ska fråga syster Anki istället tänkte jag. Vad jag undrar är om det finns någon annan form av tejp som är mer flexibel. Micropore tejpen är helt stum och jag misstänker att det kan vara negativt för bla. tårna när jag tejpar rakt över dem utanpå bandage för att fixera. När hon går så tror jag att tejpen kan spänna emot onödigt mycket och på så sätt skapa nya blåsor på stortån.

Beställa nya Tubifast Garments kläder: Jag tänkte för första gången beställa Tubifastkläder till Natalie och frågade hon som har hand om beställningar ifall hon kände till dem och hade artikelnummer. Det hade hon inte så jag ska ta fram exakta namnet och artikelnumret som Mölnlycke har på dem så blir det kanske lite lättare för henne att beställa.

Natalies hudläkare tycker också att Garments kläderna är toppen och höll med mig när jag sa att jag tror de skyddar henne nåt enormt. Jag är helt övertygad om att Natalie skulle ha mycket mer utbredda besvär på kroppen om vi inte haft dem! De både skyddar och håller bandage på plats plus att vantarna gör att Natalie kan leka helt normalt med leksaker precis som andra barn utan att få blåsor överallt. Visst får hon blåsor men inte många. Hade vi inte haft vantar så skulle jag fått linda varje finger och hela handen varje dag... Vilket arbete och tänk så svårt att lyckas utan att det blir någon glipa någonstans plus att det inte får vara för klumpigt!

Vi pratade också lite kort om vården i övrigt och jag berättade att jag inte är så intresserad av att ta Natalie till Vårdcentral annat än om hon fått nån vanlig förkylning med hals eller öron infektion eller något liknande. I övrigt tycker jag att Natalie hör hemma på Drottning Silvias Barnsjukhus och alla specialister som finns där. Jag vill inte att vem som helst ska ta prover på henne och liknande.

  • Comments(2)//www.ebifamiljen.se/#post364

Gapa som en tiger!

Mötet med vårdenPosted by Jenny Mon, November 29, 2010 21:28:05

Idag var det återigen dags för besök på Mun-H-Center för Natalie. Vi tränade på att gapa som en tiger på morgonen här hemma och i bilen på vägen dit! När det väl är en konstig tant som ska kolla en i munnen så är det plötsligt inte kul att gapa som en tiger... men lite gapade hon allt och eftersom vi är noggranna med att borsta hennes tänder så gapar hon nästan med automatik när tandborsten kommer fram. Tandläkaren var smart nog att ta fram en tandborste i stället för en sån där liten spegel och då gick det bättre! Vi har dessutom fyllt på förråden med följande:

Salutem heter den smaklösa tandkrämen som jag kommit på är bättre eftersom Natalie protesterar mindre än hon gjorde med den vanliga barntandkrämen. Den urtrista tandborsten är en supermjuk som troligen är det enda Natalies tandkött tål. Jag borstar bara med en sån mjuk eftersom tandköttet blöder i princip varje gång, tog jag en hårdare så skulle det säkert bli ännu värre.

Paroex är en svag klorhexidinlösning som är bakteriedödande. Den ska vi ta till om hon har så mycket besvär med blåsor och sår intill tänderna att det inte går att borsta normalt, man doppar tandborsten och försöker borsta lite ändå och om det inte går så tar man en topsliknande grej som har en skumapplikator i änden och baddar i stället. Vi ska dessutom använda den var fjärde vecka oavsett problemnivå för att döda bakterier i munnen.

Natalie har många tänder på väg upp men de kommer väldigt långsamt. Man kan gissa att det beror på att hon knappt aldrig tuggar på nåt och när hon tuggar är det på pasta eller nåt annat mjukt. Tänderna stimuleras inte så mycket och det tar tid innan tandköttet spricker och släpper igenom dem.

Att räkna till tio är Natalies nya grej! Varje dag räknar hon prickar på sin marackas eller så räknar hon fingrar eller nåt annat. Oftast låter det ungefär så här: eeeeett, teeeeee, hu, åtta, tio (med stor betoning på tio)!! Eftersom hon tycker det är kul så hjälper jag henne att träna och vi räknar tillsammans, och då tar jag förståss med alla tio siffrorna. Fick härom dagen lära mig av svägerskan att det är så man tänker när man tänker montessori. Man ser till varje individs behov och intressen och främjar dem. Vill de lära sig läsa när de är fyra-fem år så stimulera det behovet och de får lära sig precis det som intresserar dem mest just då! Ja det låter ju faktiskt rätt logiskt om man tänker efter... smiley

Höll nästan på att glömma lägga med några bilder till, Natalie visar hur man gapar som en tiger och Hugo gör pärlplatta (det blev ett randigt underlägg att ställa glaset på):

  • Comments(3)//www.ebifamiljen.se/#post317

Klådan

Mötet med vårdenPosted by Jenny Mon, November 15, 2010 21:15:41

Idag har jag pratat med Natalies hudläkare angående klådan som tycks ha ökat det senaste. Natalie är riktigt irriterad på eftermiddagarna, sliter och drar i knäskydden för att komma åt att klia. Kanske har hennes dåliga humör lite med klådan att göra? Hon är ju fysisk i sin ilska, bankar och beters sig allmänt frustrerat genom att även banka på sig själv mm.

Hon får idag 2,5ml Atarax 2ggr dagligen och med hennes vikt så går det att dubblera det om det skulle behövas. Givetvis gör vi inte det rakt av utan smyger uppåt för att se hur effekten blir. Först tänkte jag bara att vi skulle öka morgondosen eftersom eftermiddagarna är värst men sen tänkte jag efter och kom på att hon är jätteirriterad varje morgon när vi ska ta upp henne. Hon sparkar på spjälorna och ligger och gnider knän, armbågar och handleder. Alltså blir det en liten ökning både morgon och kväll så får vi se hur det går.

Vi pratade om annat också, bla vilka metoder jag ska ta till i första hand om ett sår ser ut att bli infekterat. Om inte Kaliumpermanganat bad eller omslag hjälper så har jag en kräm som heter Betnovat med Chinofom, men den är en starkare kortisonkräm som inte ska användas i onödan. Nu hade hon ett nytt förslag som ska ligga och vänta på e-recept till Natalie, jag skrev inte upp vad den hette så jag får återkomma om det när jag hämtat ut den.

Nu till nåt helt annat, kika in på länken till sidan om lilla Anton som behöver en ny familj. Han är 10 månader gammal och bor på ett sjukhus i Ryssland där hans föräldrar lämnade honom eftersom han har EB. Hans friska tvillingbror tog de med sig hem... Det finns inte ord för vad jag känner när jag hör sådana saker, i alla fall inte ord jag tänker skriva här. Det är helt enkelt fruktansvärt! Denna lilla raring (kika på filmsnutten) som är så söt och törstar efter kärlek och omtanke när sköterskorna kommer in till honom, han ligger i en spjälsäng hela dagarna och nätterna väl omlindad för att inte skada sig och får alldeles för lite stimulans.

Jag vet inte så mycket om adoption men har förstått att det tar tid och är kostsamt med ansökan och resor mm för att få hem sitt barn. Jag hoppas verkligen att han får ett par nya kärleksfulla föräldrar som älskar honom som sin egen snart!

  • Comments(1)//www.ebifamiljen.se/#post303

Tillbakablick 2 Ågrenska

Mötet med vårdenPosted by Jenny Tue, October 26, 2010 22:23:49

Dag två (fortsättning)

Det har alldeles nyligen lagts till en fjärde grupp till EB (utöver Simplex, Junktional och Dystrofisk) men jag noterade inte vad den heter och den var tydligen väldigt ovanlig. Aha, kikade in på Emelies blogg och hon hade namnet: Hemidesmosomal heter den! En riktig tungvrickare...

Vi fick också träffa en tonåring som har en svår Dystrofisk form (Hallopeau-Siemens precis som Natalie) och hennes pappa. Hon berättade om hur det kan vara att leva med EB ur hennes perspektiv, vad hon tycker är bra att tänka på när man ställs inför vissa val.

Hennes pappa berättade bla hur de håller koll på förbandsförbrukning via ett exceldokument (det gör jag med...) och att de har packlista i excel när hon ska åka bort, bara att lägga in antal dagar i formuläret så räknar det ut hur mycket av varje som ska packas. Jag som glömde packa gasbinda till Ågrenska borde också ha en packlista... Sen fick vi ta del av en mindmap där alla deras vårdkontakter står och en sån skulle jag behöva göra för att ha koll på vilka Natalie har och vilka specialister vi behöver kontakta om hon t.ex får problem med ögonen eller öronen eller nåt annat.

Farmor var också på plats för att berätta lite kort om EB föreningen och dela ut lite foldrar till de som var intresserade.

Dag tre

En pedagog från Ågrenska föreläste om syskonrollen och hon tipsade bl.a om boken Litet syskon, skriven av Christina Renlund som jag tyckte lät intressant. Något som jag fastnade för var att man som syskon kanske inte vill vara nåt slags praktiskt exempel och få kommentarer som "du som har en syster som har en sjukdom", man vill vara den man är och inte refereras till som syskon till den som är sjuk. Det lät väldigt logiskt tycker jag! Hon berättade också hur mycket man får med sig som syskon, t.ex följande egenskaper: klok, mogen, empatisk, tålamodig, förstående, tolerant, självständig... Jag tycker det låter som en beskrivning av Hugo - rakt av! Senare under dagen berättade samma föreläsare om Ågrenskas erfarenheter av EB. Det som jag fastnade för var att man inte alltid vill komma sist på grund av sin sjukdom. Det är bra att planera omläggning och påklädning på ett sånt sätt så barnet blir klar samtidigt som sina kompisar, t.ex kan man börja lite tidigare med att ta på ytterkläderna.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser berättade att de finns till för att svara på frågor och idag får de allt mer avancerade frågor eftersom man hittar så mycket information på egen hand idag via internet.

Chatrin Alderblad från Mölnlycke Health Care kom och delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter och det var flera som himlade med ögonen när hon klippte provexempel av materialen - vi är väl medvetna om att de kostar en hel del och vi är sparsamma, det förstår man ju direkt! :) Det var inte så väl att alla som deltog på familjeveckan får de materialen trots att det är de som rekommenderas till EB patienter. För dem var nog informationen extra värdefull och jag önskar dem lycka till i fajten att få de bästa omläggningsmaterialen! Jag insåg under föreläsningen att ibland låser man fast sig i tanken när det gäller omläggningar, man kör sitt race som man brukar och ändrar kanske inte så mycket. Jag har sett på Mepilex (den tjockare varianten) som stötdämpare i första hand men kom på att den har ju också bäst uppsugningsförmåga! Jag borde med andra ord även använda den på områden som vätskar sig mycket även om det inte är hand/fot/knä/armbåge som är de mest stöt-utsatta ställena.

Klockan är lite mycket så jag får fortsätta i morgon igen. I morse tog jag Hugo till läkare pga hans jätteonda hals och han hade baciller där, det blev en pencillinkur. Natalie "svabbades" också men hade inte de bacillerna. Och hör och häpna, läkaren på Axcessakuten kände till EB! "Jag hade min första patient med EB -86" sa han lugnt precis som om det inte var nåt speciellt. Jag förklarade att det finns hudläkare som inte har en aning om sjukdomen och aldrig träffar på nån patient med EB...

Gonatt!

  • Comments(1)//www.ebifamiljen.se/#post284

Tillbakablick Ågrenska

Mötet med vårdenPosted by Jenny Mon, October 25, 2010 12:18:24

I hemmets lugna vrå, vid en dator i stället för via telefonen, tänkte jag blicka tillbaka lite på veckan och de föreläsare vi hade, nämna vad jag la på minnet eller antecknade.

Dag ett

Efter ankomst och lunch så hade vi gemensam samling där vi fick märka ut på en karta var vi bor samt göra en teckning över vårt hem och vår familj. Ingen i vår familj hade höga betyg i teckning men vi fick till vårt blå hus, den branta backen på baksidan, hur man åker till oss och vi själva i form av streckgubbar. Efter en stunds fundering så ritade Hugo en fotboll framför sig själv. Vi var de enda som kom från Göteborgstrakten, de andra familjerna kom från Halmstad, Kävlinge, Sollefteå, Nacka och en från utanför Uppsala. Lyxigt för oss att ha så kort resväg!

Efter det lämnade vi barnen till respektive personal och sen hade vi lite brainstorming tillsammans där vi gjorde 3 listor; frågor, positivt och negativt kring att leva med EB. Dessa låg till grund för delar av innehållet under resten av veckan. Vi fick också material av Mun-H-Center som vi skulle träffa på onsdagen.

Dag två

Vi träffade halva Gendermatos teamet för ärftliga hudsjukdomar från Uppsala; Agneta Gånemo (Med.Dr, Leg. Sjuksköterska) och Marie Virtanen (Docent, hudläkare). Här finns hur mycket som hellst att återberätta men jag väljer att berätta om vilka symptom och problem man kan få med de olika formerna av EB.

EB Simplex

Dominanta former: lokaliserad - lättare form, ofta koncentrerad till fötter och händer (vanligaste formen). Dowling Meara - svårare form, även problem med slemhinnor. Ogna (har inte noterat vad den innebär).

Recessiva former: med muskeldystrofi (försvagade muskler vilket kan uppträda både tidigt eller långt senare). Pylorus atresi (förträngning av magmun).

EB Junktional

Recessiva former: Herlitz - dödlig i spädbarnsåldern. Non Herlitz - lokaliserad eller generaliserad, dvs vissa lokala områden eller mer utbrett över kroppen. Även problem med slemhinnor.

Dystrofisk EB

Dominanta former: kan vara milda.

Recessiva former: Generaliserad eller svår generaliserad, även problem med slemhinnor (Natalie har Recessiv Dystrofisk, visst är det lite bittert att man inte pratar om mildare former här eller lokala besvär...)

Ej enbart problem med huden

Det är lätt att hänga upp sig på att har man EB så har man problem med huden, det är ju en hudsjukdom! Men läs listan nedan med exempel på vilka problem man brottas med eller troligen kommer få brottas med när man har de svårare formerna:

Frörträngning i matstrupe, Förstoppning, Förträngningar i urinvägar - njurpåverkan, Ögon (insida ögonlock samt hornhinnan), Tänder, Hjärtat (dock ovanligt), Skelettet (benskörhet), Anemi (blodbrist, lågt blodvärde), Försenad pubertet. De tre sista hänger till stor del på nutrition, det är en dålig kombination att ha mycket sår och blåsor i munnen, försvagade tänder, sår, blåsor och ärrvävnad i halsen som ger förträngningar samt att kroppen har svårare att ta upp näringen pga problem invärtes i mag-tarm-kanalen. Tänk dig själv att det både gör ont att äta samt att kroppen är dålig på att ta upp det lilla du får i dig...

Många med EB behöver större kalorimängd och mer proteiner än friska (vilket jag trott från första början, så klart behöver kroppen mer för att orka läka alla sår!!). Järn och Zink kan påverka varandras upptag så det ska man inte ta samtidigt. Jag har också läst att c-vitamin hjälper kroppen ta upp järn så ta ett glas c-vitaminrik juice till blodpuddingen nästa gång! Det är också viktigt att få i sig Kalcium och D-vitamin för skelettets skull.

Man behöver ha ett helt team av vårdpersonal kring sig när man lever med EB; läkare (barn, hud, öron-näsa-hals, ögon, mag-tarm), sköterskor (barn, hud, distriktssjuksköterskor), arbetsterapeut, dietist, sjukgymnast, tandläkare, kurator.

Nu vaknade min minsta sjukling så jag får fortsätta senare!

  • Comments(0)//www.ebifamiljen.se/#post283

Feber också

Mötet med vårdenPosted by Jenny Sat, October 23, 2010 19:40:55

Idag har Natalie varit hängig hela dagen och ikväll kändes hon varmare och varmare. Vi tog tempen och hon hade 39,3 vilket är mycket för henne som brukar ligga under 37 grader. Hon har varit förkyld hela veckan och dessutom gått på Ågrenskas "dagis" tillsammans med andra barn som var dunderförkylda. Det känns ju som att det är förkylningarna som skapar febern men jag kan inget om det här med svullna körtlar pga infekterat sår så jag ringde sjukvårdsupplysningen för säkerhets skull. De tyckte absolut att en läkare ska titta på henne och se hur såret ser ut, om det är infekterat.

Eftersom Natalie har en så ovanlig sjukdom så är man inte sugen på att åka till en vårdcentral eller jourvårdcentral eftersom de säkerligen inte vet ett dugg om den. Då får man börja med att förklara sjukdomen och sen ska de titta på såren som jag känner att jag ändå har väldigt bra koll på. Jag kände mig lite skeptisk så jag ringde Natalies läkare som jag pratade med härom dagen för att fråga om en andra åsikt.

Han sa att självklart kan man inte veta men det kan ju vara förkylningarna som ger febern. Han gav mig rådet att titta på tån och benet igen för att se om infektionen förvärrats och om man kan se nått rött område breda ut sig kring såret innan vi bestämmer oss för hur vi ska göra. Sen ska vi självklart vara observanta på henne om vi väljer att inte åka in och ta prover.

Vi tittade på tån och den ser mycket bättre ut än den gjorde igår morse - skönt! Jag satte återigen på LHP som är bakteriedödande (receptfritt på apoteket, jättebra liten tub att ha tillgänglig hemma eller i skötväskan) på hela området och sen var det på med omläggningsmaterial och bums i säng.

Det brukar komma fram historier i tidningar och liknande om sjukvårdsupplysningen där folk är upprörda eftersom de får rådet att ta en Panodil och stanna hemma i nästan alla lägen, även de allvarliga lägena där de borde sökt läkare. Vi är väl de enda i landet som stannar hemma trots uppmaning om att söka läkare! Men vi håller lilla sötfia under noggrann uppsikt, det blir koll av tå regelbundet och sen får vi också se hur febern utvecklar sig.

Hugo sa just att han har ont i halsen, ska det bli en falsk krupp-natt inatt tro...? Hoppas inte det, vad vi behöver är sömn i stora mängder efter att ha suttit uppe och surrat med trevliga familjer på Ågrenska varje kväll hela veckan! Saknar er allihopa, det var så mysigt! :)

  • Comments(0)//www.ebifamiljen.se/#post281

En knöl som blev två

Mötet med vårdenPosted by Jenny Fri, October 22, 2010 21:08:00

...ska det bli fler??

Igår kväll när vi skulle byta sista blöjan och lägga Natalie hittade jag en knöl i hennes ljumske. Jag kände försiktigt på den och hon skrek, jag vet inte om det var för att det gjorde ont eller för att hon var övertrött och förkyld och behövde sova.

Det enda jag känner till sen tidigare som kan hända där i trakten är brock så jag tänkte direkt "ljumskbrock, vad gör man då, operation?". Sen lugnade jag mig och insåg att det kunde bero på massa saker men jag ringde i alla fall till Natalies läkare från Neonatal för att rådfråga. Han svarade inte så jag lämnade ett meddelande.

Det är fint att befinna sig på Ågrenska tillsammans med fem andra familjer som har erfarenhet av lite diverse problem. En pappa berättade att deras son har haft svullna körtlar i ljumskarna ett tag nu. Jag visste inte ens att man har körtlar där! Nästa pappa, som har EB själv och barn med EB, berättade att han fått svullna körtlar i ljumsken när han hade infektion i ett sår på benet. Det lät mer och mer som svullna körtlar kan man säga.

Efter nån timma ringde läkaren tillbaka och sa att ljumskbrock på tjejer är ovanligt, det låter mer som svullna körtlar... smiley Har hon nån infektion i nåt sår just nu undrade han. Jag tycker hon är väldigt läkt och fin i de flesta såren men kunde komma ihåg att höger stortå såg lite röd och konstig ut sist jag la om så kanske är den lite infekterad, vem vet? Ja om det var höger tå och knölen satt i höger ljumske så var det nästan solklart. Han tyckte inte att det var nödvändigt att en läkare tittade på det, be en av sköterskorna på Ågrenska kolla, det kan de bedöma.

Så i morse fick en sköterska kolla och hon trodde samma sak, skönt! Nu ska vi bara hålla koll så det inte blir fler och att de inte blir jättestora. I morse var det faktiskt en till, en liten en, men vi väntar och ser, det är troligen ingen fara.

Så härligt det är att vara omgiven av människor som kan komma med input om deras erfarenhet! Kanon!

  • Comments(0)//www.ebifamiljen.se/#post280
Next »